Frispark
Jerusalems siste album – en appell til Skandinavias kristenhet
Profetiske hilsener kan komme til oss på forskjellige måter. Noen forventet, andre uventet. Men en profetstemme som har blitt hørt i Skandinavia i flere tiår, og som igjen har henvendt seg til kristenheten, er Ulf Christiansson og hans rockeband Jerusalem.
Da bandet slo gjennom på midten av 1970-tallet, skapte det en del oppstandelse. Musikken var altfor tung, mente kritikerne. Og var ikke rock'n'roll djevelens musikk? Gruppens fans kom (selvfølgelig) til motsatt konklusjon, men noe få kunne forsvare seg mot, var tekstene. På den ene siden var det noe rett og enkelt med Jerusalems sanger. På den andre siden var det noe urovekkende og vanskelig å fordøye – samtidig forfriskende og omveltende. Profetisk, kan man også si.
Annonse
Derfor kom det ikke som noen overraskelse at en av bandets beste plater, utgitt i 1993, fikk navnet «Prophet». Og nå har det altså skjedd igjen. Etter en flere år lang prosess, har Jerusalem født fram et studioalbum kalt «Stygn», og mange av oss vil gjøre klokt i å lytte til hva Christiansson og bandet hans har å formidle.
For dette er ingen vanlig rockeplate. I tekstheftets innledning snakker man om «Kilometerlange tekster og meninger som ble skrotet og siktet og beholdt, fram til det vi nå gir ut. Betydningsfulle, oppfordrende, advarende, bedende, oppmuntrende, ærlige, bekjennende og befriende ord. ‘Stygn’ er en plate hvor hovedsakelig Uffe tømmer seg selv i tekstene over den utvikling som har pågått i Sverige i over 52 år av hans kristne liv.»
Helt logisk åpner albumet med å utfordre samfunnets ateistiske norm. I åpningssporet synger de: «Vi tog över rodret gjorde myteri, sen gick vi på grund med vår Jesusfobi. Att Gud finns verkar många få svårt med, då måste man välja och det vill inte vi.»
Neste låt er den ti minutter lange sangen «Jeremia»: «Har du vågat, har du sagt vad du skall säga, Jeremia du är inte alls för ung, gjort dig fri från rädslan, och stått fast vid orden som han lagt i din mun. Har du sagt det är nog nu, lyft på locket, och talat vad han har sagt, även om ingen lyssnar, säg det ändå, om ingen hör på, det är tid för dig att gå!»
Det profetiske kallet i et nøtteskall!
Men også den for kristenlivet så grunnleggende inderligheten, finns der. «Läs inte in nånting som jag inte är, tro mina ord, det är allt jag begär: Jag älskar dig, men älskar du mig?» spør Herren i albumets tittelspor.
Til det svarer Christiansson: «Herre du vet ju allting om mig, som en öppen bok så läser du mig … tack för att du aldrig lämnade mig, jag tror på dig, ja ja ja ja, jag tror på dig.»
Det profetiske oppdraget kommer tilbake i sangen «Kärlek och sanning»: «Är det jag som har förändrats eller ni? För jag är den jag alltid varit och förblir. Kärlek och sanning står upp för varandra, ingen av dom tränger bort den andra, skilj dom aldrig åt, dom måste följas åt.»
Annonse
Helt korrekt, og helt avgjørende for Skandinavias kristendom i 2024 å lytte til!
Ja, du kan praktisk talt fortsette låt for låt. Selv den rørende duetten mellom Ulf og sønnen Philip bærer på en profetisk dimensjon, der faren ber om tilgivelse for sitt fravær fra sønnens liv: «Jag valde mina drömmar före dig, jag ser det nu och vad jag ångrar mig.»
«Han skal vende fedrenes hjerter til barna, og barnas hjerter til deres fedre», sier Skriften (Mal 4,6).
Jerusalem ville ikke vært Jerusalem hvis det ikke fantes utfordrende formuleringer som i den fete «Kanske Gud»: «Kanske Gud kan få plats i ditt veckoschema, fastän du har en fullbokad almanacka, kanske han kan få plats på ett litet hörn, kanske han skall va’ tacksam om han kan få va’ med?»
Men alt i alt er det vanskelig å si annet enn at Jerusalem har gitt oss en profetisk hilsen rett inn i vår egen tid, om enn i musikalsk drakt. Dermed fortjener budskapet som er formulert på «Stygn» også oppmerksomhet på et annet nivå enn i en vanlig plateanmeldelse.
Lytt og lær!
